Lyssna på artikeln

Det är svårt att bestämma exakt när TikToks problem började i USA och EU. Det kan ha varit när Donald Trump pekade ut Kina som landets främsta utrikespolitiska motståndare. Det kan också ha varit när appen  – med hundratals miljoner användare – kom lite för nära kärnverksamheten av det mest heliga i USA: reklammarknaden. Denna gigiantiska marknad hade fram till TikToks framväxt dominerats av de amerikanska bolagen Google och Meta. När de såg hotet växa är det inte osannolikt att de gjorde vad de kunde med sina lobbyister för att göra livet surt för sin kinesiske konkurrent.

De riktiga problemen för TikTok började med ett antal händelser som ledde fram till att moderbolagets vd hamnade i ett kongressförhör. Journalister from BuzzFeed och Forbes hade rapporterat om att bolaget hade band till den kinesiska regimen och kommunistpartiet samt att de använde tjänsten för att spåra data från amerikanska medborgare.

Detta kickade igång en diskussion som spred sig till EU, där olika institutioner och medlemsstater redan har förbjudit användandet av TikTok på företagstelefoner. Detta kan ju vara en rimlig åtgärd ur fler perspektiv. Man kan ju fråga sig varför EU-representanter eller myndighetspersoner ska ha TikTok på sina jobbtelefoner. Det är ju rimligt att skattepengar inte går till att tjänstepersoner gör kända TikTok utmaningar som NyQuil Chicken Challenge, The Cha Cha Slide Challenge eller The Face Wax Challenge.

Kinesiska kommunistpartiets grundare, Mao Zedong noterade en gång i tiden att ”när du ska väcka en tiger, använd en lång käpp”. Precis som med mycket annat inom Maoismen, fungerar detta bra i teorin. Frågan är kanske varför man ska väcka en tiger överhuvudtaget? Och får du ändå för dig att väcka en tiger räcker det inte med en jätte, jättelång käpp. Ska du vara på den säkra sidan bör du sitta i en bepansrad bil med motorn i gång.

När TikTok började ifrågasättas av journalister reagerade ägarna med en strategi som hämtad från Maos lilla röda. För att få reda på hur information läckt till media försökte man samköra data mellan journalister och anställda för att identifiera en koppling. Men detta misslyckades helt. Inte bara misslyckades man att identifiera läckan, hela storyn om den moraliskt tvivelaktiga spårningen kom ut i media – komplett med åtta timmars inspelat material från interna möten på TikTok.

Företagets vd gick ut och beklagade det inträffade och flera anställda fick gå efter skandalen. Vd:n framhöll också att tillit och förtroende var de kärnvärden som TikTok byggdes på. Naturligtvis, en app som står värd för skojigheter som The Blackout Challenge – där användarna ska strypa sig själv tills de svimmar – måste ju bygga på tillit. Eller hur?

Så hur reagerade amerikanska myndigheter kring allt ståhej kring TikTok? Till att börja med kan man konstatera att den lagstiftande församlingen var överens tvärs över partilinjen för första gången på tjugo år. Och en sådan konsensus kan bara innebära en enda sak – att beslutet blir helt uppåt väggarna.

Sist kongressen visade en lika stark enighet var när man röstade för att skicka militär till Afghanistan. Tjugo år och många miljarder dollar senare visade det sig att entusiasmen att åka till Afghanistan hade varit lite överdriven.

Händelseutvecklingen var förväntad. Den republikanska majoriteten skapade en kommitté med uppgift att fatta beslut om plattformens framtid. Kongressmedlemmar har haft djupgående diskussioner om de moraliska och legala aspekterna av TikToks närvaro i USA. De förhörde TikToks vd, som hade vissa utmaningar att svara på frågorna som ställdes. Hade han haft lite humor skulle han kanske svarat så här i stället:

Fråga: Är TikTok farligt för ungdomar?

Svar: Nja, det är fortfarande enklare att skaffa ett halvautomatiskt vapen i USA än att installera TikTok på mobilen.

Fråga: Använder TikTok biometrisk information från användarnas ögon?

Svar: Självklart, du som användare kan också dra nytta av detta och precis som Harrison Ford i Blade Runner hitta replikanter i din omgivning!

Hur ska då USA förhålla sig till ett så inflytelserikt, kinesiskt företag? Den första frågan man ställer sig är ifall den kinesiska regimen får tillgång till användardata via TikTok. Men frågan kanske är felställd. Kanske handlar det i grund och botten om hur sociala medier generellt sett hanterar användardata och delar med såväl stater som företag. Här kan man fråga sig om Facebook, Twitter, Youtube och andra västerländska operatörer har tagit sitt fulla ansvar. Anklagelserna om att det förekommit otillbörlig valpåverkan i USA handlade ju faktiskt inte om att detta skett på en kinesisk plattform utan en tvättäkta amerikansk.

Den andra stora frågan är hur TikToks mysteriska algoritm gör för att välja ut innehåll för en specifik målgrupp. Här finns viss fog för oro. Om vi nu tillät Facebook och Twitter att släppa loss algoritmer som fick näring av den politiska splittring som följde i dess spår – vad kan då en algoritm som inte ens är en inhemsk produkt? Vad kan vi förvänta oss av en algoritm som möjligtvis har en egen politisk agenda?

Så vad kan lagstiftarna egentligen göra för att undvika socialt kaos och politisk splittring i västvärlden? Ett alternativ är att man i USA inför något som liknar de dataskyddsregler vi har här i Europa – GDPR. Krav på att sociala medier modererar innehållet är en annan väg, men å andra sidan hur drar man gränsen kring yttrandefrihet? Ett tredje spår är att hålla medieplattformarna ansvariga för det innehåll som sprids genom dess kanaler. Så har ju ansvarsutkrävandet fungerat i traditionella medier under lång tid. En annan självklarhet vore att införa ålderskontroll för barn till vissa tjänster – och till individer som vill komma i kontakt med dessa barn.

Inget av ovanstående problem löser sig genom att TikTok förbjuds. Precis som med allt annat i en demokrati är lösningen en öppen och transparent dialog och tydliga regler som måste gälla för alla aktörer. Tekniken kommer alltid att ligga många steg före både användarna och lagstiftarna så vi måste finna ramar för hur sociala medier ska kunna fungera, snarare än att detaljstyra. Och nyckeln handlar – som så många gånger förr – om ansvar. Ansvar är skillnaden mellan demokrati och diktatur. I en demokrati måste ledare förr eller senare ta sitt ansvar för dåligt ledarskap eller dåliga beslur – genom att väljarna röstar bort dem. I diktaturer saknar folket denna möjlighet att utkräva ansvar.

Kinas regim brukar ju själva vara tydliga med att de – och vi i väst – har olika politiska system. Vårt system bygger på öppenhet och vi tillåter kinesiska sociala medier som TikTok här i väst. Men Facebook, Twitter och Google och andra västliga tjänster är portade eller kraftigt censurerade i Kina.

Ska vi göra som dem och porta TikTok? Ska vi följa vägen mot en dystopisk diktatur eller ska vi fortsätta med vårt system av liberalism och demokrati. Svaret är enkelt. För övrigt börjar vägen mot dystopisk diktatur bli ganska trång som den är.